søndag den 8. januar 2023

2023.01.08 Till svensken

Som lovat kommer här ett inlägg på vad jag inbillar mig är svenska. Finns en risk för att du som svensk undrar om det är nån sorts danska och för dansken, en risk för att dem inte heller förstår... Men de kvittar :-)

I går var de hur fint i vattnet som helst och de blev inte sämre under dagen, varför jag hade riktigt stor lust på fiske igen idag. Men förmiddagen försiggick inomhus. Inte för att jag inte ville eller kunne ta mig ut, utan för att jag ville låta dem mest fiskeivriga fiska av sig, för sen att satsa på egoist tid på revet under eftermiddagen när dem andra hade blivit kalla o blöta. Det skulle visa sig att vara ett nära på, perfekt val. Och som förväntad var revet folktomt då jag kom fram. Vågorna slog in som i går och hölls igång av den sydliga vinden och bannemaj om inte den sydliga vinden återigen hade gjort nytta. Vattnet var helt perfekt. Det såg ut som en kåt Hollywood fru skulle betrakta sig själva i speglen. Aldeles perfekt. Till o med jag tyckte de och tog dem första stegen ut i underverket.

Vanen trogen, fiskar jag alltid av revet på de grunda sidorna och redan i andra kastet hade jag en följare med inne vid spötoppen som aldrig visade sig, utan lämnade ett par fine virvlar i ytan. Jag tog ett par steg utåt och lyckades på de viset att få dagens första blänkare innan jag knappt hade fått blöta handskar! Det bäddade gott för mitt vidare fiske över revet, men jag lyckades endast med ett hugg och efter en liten timme och riktigt många väldigt blöta vågor senare, var de dags för en paus. 

En paus som "Team magnet" tyckte dem skulle nyttja. Dem fanns även på plats i fjol, fast i motsatts till i fjol lyckades dem på detta årets första träff med mig, att hålla en hel kastlängd i avstånd i första rundan. Jag var imponerad över denna uppgradering, men förstod sen då bananen slinkade ner vid bilen, att jag tydligen var lika naiv som förra året. Team magnet drogs sakta men säkert mot min fiskeplats och lämnade mig utan val. Inte skall jag stå o kasta framför ett gäng med risk för att få drag i nacken eller vad dem nu kunne hitta på.

Det blev grann-revet. Det och alle dem andra reven, låg aldeles orörda - inte en kotte var ute - men nej... Team Magnet skulle självklart ut och andas mig i nacken. Jag kommer aldrig förstå den sorts fiskare, men då dem inget fick och jag drog en blank till under måttet, vilket dem såg, fick dem nog o satte sig i bilen och lämnade udden igen. Men nu jag ändå var på andra rev, kunne jag likaväl fiska klart och lyckades efter 127 kast på ett ungefär, inte att fånga nånting mer. 

Ändå lite konstigt med så oerhört fin sjö, perfekt temperatur och det här suddiga vädret, som alltid (ok nästan alltid) brukar kasta 4 kilos blänkare av sig. På varje tur! Eller inte.

Klockan tog ett steg närmare 16. Det började klarna i horisonten, just som solen gick ner och jag trodde att de magiska ögonblicket skulle inträffa, då det högg hårt på distansen. Men ytterligare en blank runt måttet var allt som behagade att leta upp mitt drag på denne grå, men ändå vackra dag i januari.

Att fiska fram till 16.05 och fortfarande ha ljus är nånting som verkligen inger hopp om de ljusare tiderna, som sakta men säkert kommer närmare för varje dag som går. Dagen har tilltagit 17 minuter redan och optimister som jag inbillar sig att det tydligen syns.

Ingen kommentarer:

Send en kommentar